när två blev tre

La in från videokameran det som vi har filmat till datorn och satt och såg på det, hon är så underbar våran lilla dotter.
Hennes ansiktsuttryck när hon får smaka på bebis mat, majs med kött och allt vad det heter. Att hon kan avgöra vad hon tycker om och inte tycker om redan, eller ja grimasera olika åt maträtterna.

Känns som att vårat liv går i ultrarapid fart, hux flux så är hon snart ett år och vi som nyss var på BB, var far tiden?
Istället för att sova en tredjedel av våra liv så skulle det vara bra om vi bara behövde 5 timmars sömn.
Låter som en bra idé det.

Jag funderade mycket under våran graviditet, eller ja Hannas då, om hur det skulle bli med Wilma. Kan då säga att inget har blivit så som jag har tänkt det, eller jo dem tidiga morgorna.
Men som att jag skulle ta upp henne om hon var ledsen och inte kunde sova, att jag skulle gå runt med henne i lägenheten och lugna ner henne och berätta till henne hur mycket jag älskar henne och att hon är min solstråle.
Men hon sover ju som en stock! Vi får nästan väcka henne om vi vill gosa med henne, nu går vi inte o väcker henne mitt i natten, men ibland vill jag bara ta upp henne och lukta på henne när hon ligger tryggt i min famn.
Som idag när jag kom hem från jobbet efter att inhandlat diverse lördags tilltugg så ligger hon redan och sover, har sagt till Hanna att lägga henne om hon är jätte trött. Men hon sov när jag for, hon sov när jag kom hem.

Vill hålla om henne, busa med henne, ja jag saknar henne. Så fort jag ser en bebis som antingen grinar eller skrattar på Ikea så tänker jag på Wilma. Tiden bara försvinner, vill kunna stoppa tiden och bara mysa med mina söta prinsessor.

Vi har då haft tur med Wilma, eller ja kan man kalla det tur? Inte har andra föräldrar otur för att deras bebis kanske inte sover lika mycket som Wilma. Jag säger inte att Wilma är bättre på något sätt än andras bebisar, men hon sover hela natten lång, sen ligger hon där och pratar i spjälsängen och bara skrattar när Mamma och Pappa kommer dit för att spionera när hon var vaknat.
Vi kan då verkligen inte klaga över henne dom dagar hon är tjurig och inte vill sova, ligga på ryggen eller göra det vi gör. Men ta i trä, snart kanske hon inte sover lika mycket, vem vet.

Okej har fått höra från en av mina trogna läsare att jag bara skriver om Wilma hela tiden, okej jag ska skriva någon rad eller två om min kompis.


Han är en bra kompis, eller bra och bra, han duger.

Skrev om han tidigare fast det var på Lunar som jag typ aldrig med loggar in på, känns så pasé. Blogg är det nya, blogg till folket!

Han är en sån som man kan lita på, säger han en sak så blir det så, eller ja oftast. Han kan vara lite seg ibland, fast det är ju jag med så det jämnar ut sig.
Vad har vi gjort och upplevet tillsammans? Ja vad har vi inte gjort tillsammans, ja vi har inte pissat i kors vad jag kan komma ihåg. Det har jag gjort med en annan kompis, vi var nog runt 8 år, typ. Nu vet ni det, skriv upp det.
Känns som att han är den som har ställt upp för mig mest, klart dem andra har ställt upp för mig, men umgås man mycket med samma person så bildar man en osynlig kedja till varann, hm hur konstigt lät inte det där?
En länk mellan varandra som inte går att bryta upp, den sitter fast där, hoppas den sitter fast hela livet.

Han är den som skulle bli min Bestman på mitt bröllopp, han är den som skulle få bli gudfar till mitt barn, fast nu har både jag och Hanna syskon som står liksom före i kön, om dem nu vill. Ja Hannas syskon är redan gudföräldrar till Wilma, får se om mina bröder vill vara gudfädrer åt vårat nästa barn, nångång i framtiden.

Han är sig själv hela tiden, sådär lagomt dryg-ärlig och retsam, ja sån är han. Därför tycker jag om honom som vän, känns bra att ha honom som vän. Jag vet var jag har honom och han mig, hoppas jag.
Jo jag vet att det är länge sedan jag har festat med "grabbgänget" men den tiden kommer, jag är inte så gammal, bara halvvägs till pensionen om sju och ett halvt år. Så det finns tid pöjk.

Sen har vi sommaren, kanske den bästa årstiden, vadå kanske? Ja vintern är fin den med, fast man bävrar sig för att stiga upp på morgonen och känna det kalla golvet med sina varma och mjuka fossingar för att klä på sig.
Vintern är fin den, då när det inte är -25 grader utomhus och snö upp i långkalsongerna.

Han, han, han. Vem är denna han då?

Ja jag ser honom då och då på jobbet, han har köpt värsta fina bilen, dock ingen familjevänlig bil, minus där.
Han är min arbetskollega, jo jag vet, blir inte av med honom så lätt. Fast jag hjälpte honom in på bygget, eller ja jag tror det iallafall. Så jag får skylla mig själv.

Han står där på Kök och säljer Kök till kunder, och det gör han bra.

Ja nu vet ni nog vem det är.
Är lite ironisk på en del ställen, men det förstod du nog.

Jadu Toni, nu fick du några rader av mig, hoppas jag fick dig att skratta, eller ja åtminstone att le. För varje gång jag drar en vits eller drar ett skämt så skakar du bara på huvudet och fortsätter att läsa sportsidorna i NSD.
Men en dag, den dagen ska jag berätta en rolig historia och då jävlar SKA du skratta.

Tack och hej för mig.

Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya.