när två blev tre

Ja idag var det verkligen fint väder, solens strålar lyste upp hela Kalix, trädens frostiga grenar förhöjde det hela till nästan en sagolik känsla. Hade velat ta några kort men min kamera befinner sig en bit utanför Afrikas kust, mina föräldrar har lånat den för dem är på Kanarieöarna. Kalix är rätt så fint på vintern nu när jag tänker efter, men Sangis är då finare.

Jag gick ner till bilen för att hämta bilbarnstolen åt Wilma, för idag fick vi äntligen lämna BB.
Det pirrade i min kropp, kände nervositeten krypa upp längs benen, nu får vi äntligen åka hem tänkte jag.
Vi packade våra saker, spände fast Wilma i bilbarnstolen, tog en sista titt i rummet för att försäkra oss om att vi inte har glömt något.

När vi äntligen var klara för avfärd så var jag jätte orolig, trodde jag skulle få kärringstopp, att inte bensinen skulle räcka hem, att vi skulle få punka efter vägen. Men inget av det hände, men tankarna fanns där.

En bit efter E4an så kände jag handsvetten komma, hjärtat slog lite fortare, greppet om ratten försämrades. Kollade långt framöver efter eventuella faror, ja jag vet inte men resan hem var värre än uppkörningen. Jag sa det till Hanna men hon bara skrattade, och jag skrattade med henne. 
Men klart jag inte ville krocka eller köra ner i diket nu när Wilma var med, jag hade säkert inte behövt vara så orolig men nu var det faktiskt Wilmas första tur i våran snorkråka. Våran bil är en Audi 100 avant, snorgul då.

Hannas syster var redan hemma hos oss för att välkomna oss, där stod dem och väntade på oss, ivriga att få se Wilma.
Vilken lättnad att få komma hem, kändes som att vi hade varit borta betydligt längre än fyra nätter. Hannas syster hade köpt en liten trävagn med blöjor, våtservetter och annat som behövs den första tiden, det var fint gjort av henne.

Nu är du hemma Wilma. 
Vi gick runt med henne, visade lägenheten och bara njöt av att vara en familj.
Jag var hemma tio dagar efter födseln, hade gärna varit hemma 10 veckor men dem saknade mig på IKEA. Nä det vet jag inte men jag var tvungen att försörja min familj och det går inte om vi båda är hemma.
Nu kanske det låter som att inte Hanna försörjer oss alls men det gör hon, men hoppas ni förstår hur jag menar. I dags läget så blir det mer klirr i kassan om jag jobbar.
Fast hon har faktiskt ett heltids jobb, att vara hemma och ta hand om Wilma och dona med lägenheten, laga mat o tvätta så det jämnar ut sig.

Är så stolt över dig Hanna, säger nog inte det så ofta men det är jag, tro inget annat!

Nej nu är klockan mycket, John Blund står och stampar här bakom mig så jag ska gå till sängs, men en sista sak måsta jag bara få säga.
När vi går och lägger oss samtidigt så blir jag så jäkla busig, vill kittla och brottas med Hanna, men det vill inte hon eller jo ibland men inte lika ofta som jag. Någon annan som har en massa överskottsenergi som jag innan ni ska lägga er?
Något tipps på hur man ska bli av med den energin utan att förarga sin partner?
Tacksam för svar.

Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya.