när två blev tre

Vem är denna Hanna egentligen?

Ja det vet jag inte, eller jo jag vet en hel del om henne men inte allt.
Tänk va tråkigt om man hade förmågan att läsa andras tankar? Jaha hon ska köpa mig en tröja på HM, typ.
Nä tur att jag inte har den förmågan, vill inte veta vad Hanna tänker på, speciellt inte efter att jag retat henne så pass mycket att hennes blick verkligen skulle kunna döda mig.

Men jag måste få reta, reta, reta och reta. Sån är jag helt enkelt, men jag borde själv bli bättre på att behärska mig när hon retas tillbaka.
För jag har kort stubin, vääldigt kort. Som när man är riktigt hungrig är det lätt att man blir grinig och att det går ut över omgivningen. Jag vet många som är så i min omgivning, men vad gör det? inget, för jag vet hur glada och possitiva dem är annars. Alla reagerar på olika saker, vissa av att man är hungrig, andra av trötthet.

Justja det var Hanna jag skulle skriva om, min Hanna och Wilmas.
Hanna är så nära perfekt man kan komma, hon är omtänksam, snäll, rolig, förstående, snygg och kom inte o säg nå annat Hanna! För då kittlar jag dig under armen så du tappar andan. Varför skriver han inte att hon är perfekt kanske du undrar? Ja för jag vill inte ha en perfekt flickvän, en som är bra i allt, gör inga fel, säger alltid dom rätta sakerna, jo tjena.

Det är dem små sakerna som förgyller min vardag, hennes "brister" får mig bara att se henne på ett helt nytt sätt och älska henne ännu mer. Sen har vi det där med att vi är så olika, kan inte bli bättre.

Innan jag träffade Hanna så har jag strävat efter att hitta nån som är så lik mig som möjligt, fast inte till utsendet då tack o lov. Länge ville jag "hitta" någon som mig men inte först efter jag träffade Hanna så kom jag på att jag har ju tänkt i helt fel omloppsbana. Jag var och studsade runt på jorden fast jag borde hoppat runt på Pluto, där var ju Hanna.
Ojoj vet inte vad jag svamlar om, men det jag menar är att två lika människor är nog inte den bästa kombinationen, inte enligt mina erfarenheter. Alltså visst är det bra om man tycker om samma sorts filmer och har någorlunda samma humor, för ett förhållande utan humor, ja då blir det inga knölar i sänghalmen.

NU menar jag inte att Hanna är någon utomjording, för det är hon verkligen inte, men jag sökte efter fel sorts människor, så tack Hanna för att du har fått mig att inse att du är den rätta för mig. 

Så det här med lika och olika, enligt mig så ju mer olika desto bättre. Jag gillar en massa som inte Hanna gillar, jag lyssnar på en massa som inte Hanna lyssnar på, förstår ni. Jag kan en massa om datorer och eloktronik, Hanna en massa om modé och kläder. Kan det bli bättre? 
Vi balanserar varandra med våra olikheter, sen att hon är så jädrans söt nu när hon har fått sina nya glasögon är en annan femma.

För när Hanna har på sig sina glasögon så drar hon som upp näsan som när man är lite tveksam, hm svårt att förklara men det blir lite rynkigt, vid näsan då. Hon är så förbaskat söt, så jag gick här och längtade tills hon skulle få hem dem. Så nu njuter jag av ännu en sak här hemma, av Hannas säregna sätt att bära glasögon.

Kommer ihåg när jag fick träffa Hannas föräldrar för första gången, pirret fanns redan innan jag hade satt mig i bilen hemma i sangis på väg till dem. Vad skulle jag ta för kläder? Man ville ju göra ett gott första intryck tänkte jag.
Så när jag körde uppför backen som slingrade sig upp mot deras hus, längst upp på kullen. Okej det är ingen jätte stor kulle, ville bara fylla ut berättelsen lite.

Steg ur bilen med viss oro, hur skulle det gå, vad ska jag säga. Ska titta ner i golvet som en liten pojke som har gjort något fel, skulle jag titta vänligt mot dem som om jag försökte sälja in något till dem. Nej var dig själv tänkte jag.
Hanna mötte mig på väg in, jag hörde röster och skratt från rummet, pulsen steg.
Där satt 4 vuxna personer, 2 män, 2 kvinnor. Jaha det här blir ju lätt att veta vem som är Hannas föräldrar.
Vi satte oss ner i deras soffa, en sån där med förvaring under sitsen och bara satt där. Jag log och försökte klura ut vem hennes föräldrar var men det var helt omöjligt, jag är förövrigt väldigt dålig på att se folks drag, kan knappt säga vem som är mest lik mig av mina föräldrar.

Jag ville bara gå upp till Hanns rum eller till vardagsrummet för att få ordning på pulsen och handsvetten.
Var faktiskt tvungen att fråga Hanna vem hennes föräldrar var, lite pinsamt men var tvunget. Sen efter det hade jag jäkligt svårt för att komma ihåg hennes fars namn, jag blandade ihop hans namn med Stefan, haha vet inte varför.
Varje gång jag skulle fråga honom om något så fick jag tänka till en extra gång.

Ja den första tiden var speciell, det är den fortfarande. Men sådär nykär är man nog bara en gång i ett förhållande. Men finns så mycket annat som är minst lika bra, som när Hanna slänger iväg ett sms till mig då jag jobbar, då får jag ny energi att möta kunderna med.

Vad mer kan jag skriva om Hanna, säkert en massa men så länge du vet att jag älskar dig Hanna och att du är det bästa som har hänt mig så är jag lycklig. Sen att du har gett mig den absolut bästa gåva jag någonsin fått gör ju inte saken sämre. Jag kommer älska dig för evigt, men knöser du ut en till tjej då vette fan. 
Nej skämt o sido, det spelar ingen roll. Du kan ju inte direkt bestämma det.

Jag älskar dig.

Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya.